- reduce, reuse, remake & recycle! -
Igår åkte vi ut till Siggesta och träffade min storebror och hans familj och hade supermysigt i solen och värmen. Min bror är inte bara min storebror, han är även min bäste vän och vi umgås ofta med våra familjer.
När Pier fick sina barn, William 15 och Tilde 13, så behövde jag liksom inte skaffa några egna! Jag hade ju hans! 🙂 Och jag älskar dem som om de vore mina! Sen kom min egen son, för snart sex år sedan, och kärleken till William och Tilde har knappast blivit mindre med åren utan snarare tvärtom. När kärleken till min egen son breddade min insikt om vad kärlek verkligen kan vara så älskar jag dem än mer. Jag är så rik på kärlek!
Efter Siggesta delade vi upp oss i två bilar och jag tog de tre barnen och handlade medan make, bror och svägerska åkte hem till oss och preppade grillen.
Beer can chickens med tillbehör stod på menyn för kvällen. Halloumi, grillade portabello mushrooms fyllda med leftover risotto och toppade med riven ost, grillad ananas som var marinerad i limejuice med agavesirap och färsk chili, grillade majkolvar, stekta blandade korvar och smörfrästa champinjoner fick bli tillbehör bredvid pompan till tonåringarna och ett helg gäng olika såser och dipper.
Tre ekologiska majskycklingar, tre olika sorters 50 cl burköl, kryddor, indirekt värme i grillen och en himla massa kärlek blir supersaftiga beer can chickens!
Jag älskar den här bilden! Ett guldregn av vanlig, hederlig grillkrydda! Det behöver verkligen inte vara mer avancerat än så! Förra sommaren gjorde vi en annan variant av beer can chicken och då hade jag fortfarande min ”övningsblogg” som jag hade de första månaderna innan jag startade Goblin Creative, Sustainable Living och den här bloggen. 🙂 För det inlägget, klicka här.
William har alltid varit väldigt, och jag menar verkligen VÄLDIGT, intresserad av mat, service, matlagning och drycker och vi har sedan han var yttepytteliten experimenterat i kök och bar. Jag har haft mängder med service- och barjobb på både caféer, barer och restauranger under hans yngsta år, och för några år sedan jobbade jag som ekonomichef på F12 Gruppen åt Melker Andersson. William var i sjunde himlen och fick gå på massor av F12 Gruppens restauranger och hans intresse för mat och dryck blev inte mindre! 😉
Igår rörde William och jag ihop en glaze till kycklingarna på det vi hade hemma. Som tur är lämnade Jonas en hel del Japanska läckerheter här när vi hade en Japansk afton. (Det inlägget kommer, men han måste hjälpa till att skriva det!) Mycket av det gick till att göra en SUPERgod glaze till våra beer can chickens.
Storebror ansvarade för grillen och glazade kycklingarna med Williams magi.
Vi gjorde tre kycklingar på fyra vuxna, två tonåringar och ett barn. En hel kyckling blev över så vi fick en god kycklingsallad idag. 😉
Vi har en klotgrill modell större och då fick alla tre kycklingar plats på botten, och briketterna på sidorna räckte under hela grillningen. Använd gärna en termometer för att kolla när kycklingen är klar och låt den sedan vila i aluminiumfolie medans resten blir klart.
Beer can chicken
1 ekologisk kyckling
1 st 50 cl burk med öl, drick upp hälften
Kryddor, Pier hade med sig en vanlig hederlig grillkrydda som vi rubbade alla kycklingar med
Glaze
Grilla 1,5 timme med indirekt värme i stor klotgrill.
Williams glaze
2 dl ekologisk soja
1 tumnagelstor bit finriven ingefära
1/2 finhackad chili
2 förpackningar med japansk ramen smaksättning (Här får Jonas komma in ock säga vad det är!)
1 stor pressad vitlöksklyfta
SÅÅÅÅÅÅÅÅ gott!
Hoppas ni testar, det är det väl värt!
Kram/El
Idag skulle jag ”kanske” få ställa upp och jobba ideellt på Daniels jobb, så vi hade förberett det hela med att vi skulle åka till storebror Douglas och hans mamma Ulrika på eftermiddagen, så lillfisen skulle få vara där tillsammans med Goblin medan jag jobbade och sedan hämtade upp de två trollen efteråt.
I Diesels värld finns det ingen större superhjälte än storebror Douglas. Hulken, Tor, Ironman, Spiderman, Yoda – släng er i väggen! Douglas is da shit! <3 Douglas är den coolaste och häftigaste killen i hela världen. Och det som gör att mina ögon bränner och jag får en stram klump i halsen är att storebror, trots 11 års skillnad, tar hand om lillfisen som om han vore det bästa. När kärleken inte längre får plats i kroppen måste den ut. Tänk dig en atombomb med stapeln och svampmolnet…så fungerar mina känslor när jag ser dessa två ihop.
Och en av de allra, allra skönaste känslorna är att Douglas mamma Ulrika är precis lika varm och kärleksfull och öppnar sitt hem och sitt liv för oss. Min mans ex, om ni så vill, tar in oss med öppna armar. Jag kan inte med egna ord beskriva vad det gör med min själ och min ro. Vilken kärlek! <3 Tack Ulrika för att du finns och är så varm och go! <3 
Detta var i somras, med de är så fina!
När vi kom hem ikväll så valde Diesel att äta hämtsushi, men jag bläddrade i en av Ulrikas tidningar Tara, när Diesel och Douglas spelade instrument, och såg några minipizzor med sparris och pinjenötter som såg så himla goda ut. Och nu är det maj! Klart vi ska inviga våren med härligt spröda primörer! Jag tog inget recept men höftade så gott jag kunde när vi skulle handla.
När jag väl började bre ut mjöl på bordet ville Diesel så klart vara med att baka, och vem är jag att säga nej till hjälp i köket?! 😉
Den utkavlade pizzadegen stansades ut med hjälp av härliga tekoppar till lagom storlek.
Diesel använde pepparkakaformar till sina pizzor med form av stjärnor, dinosaurier och en pistol. Han nöjde sig med tomatsås och ost.
Mise en place är det bästa jag vet! Sauterade spröda sparris, torr-rostade och saltade pinjenötter, tvättad ekologisk citron, ekologisk mozzarella, hemgjord tomatsås, och chilipesto färdiga att lägga på piazzorna.
Detta är en eloge till våren! Fin sparris, mozzarella och en skön tomatsås, toppad med chilipesto och rostade pinjenötter och citronzest. En torr ekologisk riesling till det. Det var så gott, och så fräscht och kändes lika vårligt som första tussilagon!
Ha en fin kväll!
Kram/El
Alla grönsaker var ekologiska, de flesta kryddor likaså.
Linsröra till quesadillas
3 dl gröna linser
6 dl vatten
1 buljongtärning
Koka linserna enligt förpackningen. Låt stå medan du förbereder annat.
1/2 röd chili, finhackad
1/2 rödlök, finhackad
1 stor eller två små vitlöksklyftor, finhackade
1 tsk spiskummin
1 krm cayennepeppar
1 krm rökt paprika
Salt
Smält smör i en het panna och fräs chili, lök och vitlök, häll på linserna, kryddorna och lite vatten om de är mycket torra. Pressa eller stompa med en potatismosare och sänk värmen. Det gör verkligen inget om det är hela linser kvar, tanken är bara att de ska hålla ihop lite.
Strö riven ost på halva tortillabrödet, bred på linsröran, toppa med stekta champinjonskivor och stekta rödlöksringar och lite mer riven ost. Vik över andra halvan och platta till lite. Lägg åt sidan medan du förbereder resten av tortillabröden till quesadillas. Strax före servering stek två halvor i en het och torr stekpanna tills de fått lite färg på bägge sidor. Osten smälter och håller ihop den. Skär varje halvmåne i tre trianglar och servera med salsa, guacamole, ostsås, och/eller gräddfil.
Pico de gallo
2 mogna tomater, skurna i små bitar
1/2 röd lök, finhackad
1/2 röd chili, finhackad
1/2 lime, juicen
Salt
Blanda alla ingredienser i sn skål och smaka av med salt, ställ sedan kallt i minst en timme.
Ät sedan allt tillsammans, kyckling med kryddor, paprika och lök, frasiga kycklingbitar, tortillas, röror och såser, linsquesadillas, riven ost och sallad med en kall Mexikansk öl! Njut med trevligt sällskap! 🙂
Kram/El
Jag har länge nördat loss fullkomligt på bin, honung och bisamhällen.
På mitt jobb finns det två stycken stora biodlingar som jag varit nyfiken på sedan jag började där i december. Som tur är så fanns där en skylt med kontaktinformation till biodlaren som jag ringde upp. Det visade sig vara Wermdö Skeppslags Biodlareförenings ordförande Göran Frick som ansvarade för bina ute på Lemshaga. Och som tur är för mig så är han en mycket intresserad och passionerad biodlare som gärna tar sig tid att träffas och prata och berätta om bina. 🙂
Bin har funnits på vår planet i nästan 100 miljoner år. Honungsbiet (Apis Mellifera) har nyttjats av människan länge och finns på grottmålningar som funnits i Aranagrottan i Spanien.
Bildkälla: http://global.britannica.com/EBchecked/topic/376759/Mesolithic-Period
Bin och deras pollinering av växter är en viktig del av det ekologiska systemet. Pollinering ger mer blommor, större skördar av frukt och bär samt bidrar till att djur, fåglar, insekter och växter lever vidare.
Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter och ungefär 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Tyvärr har både vildlevande pollinerare (vilda bin, humlor etc) och tambin minskat i antal under senare tid i såväl Sverige som övriga delar av världen varför vi behöver både fler bin och biodlare. Dessutom råder det brist på honung i Sverige och för att täcka behovet får vi importera ungefär lika mycket som vi producerar själva. Det gynnar inte pollineringen av våra svenska grödor och växter.
Källa: Wermdö Skeppslags Biodlareförening
Pollen är det frömjöl som bina hämtar hem från olika växter. Pollen från olika växter har ganska naturligt olika färger.
Här syns ett väldigt klargult pollen.
Och här ett mer benvitt pollen.
Pollenet är honungsbinas källa till proteiner och mineraler m.m. som de samlar i sina s.k. pollensäckar på bakbenen. Detta pollen sitter fast i blomman och vid insamlandet pollinerar biet växten som ger en större fruktkropp tex. hallon/äpplen/vinbär och andra bär, frukter och inte att förglömma blåbär och lingon i skogen samt en mängd andra blommande växter.
Källa: http://alltombiodling.se
Bin är fredliga så länge de inte blir störda eller hotade och sticker endast för att försvara sig själva eller sin kupa. Göran var tydlig med att jag hela tiden skulle behålla lugnet när vi stod vid de öppna kuporna. Man ska inte vifta och tänka på att andas lugnt. Lätt! med flera hundra bin som surrade runt hela mig! Några satte sig på händerna som var det enda som inte var täckt av skyddsdräkt när jag fotograferade, men jag tänkte på min systerdotter Felicia som modigt lät en geting krypa längs hennes arm i somras, så jag var lugn. I alla fall utåt, men jag tror varenda bi kunde höra mitt hjärta dunka! 🙂
Göran in action.
Göran antecknar och räknar och rabblar siffror och följer ofta upp hur bina mår, hur mycket mat de har, hur drottningarna mår, etc.
Den här lilla kompisen var fylld med kottar och kvistar som brann. Röken gör att bina tror att det är skogsbrand så de skyndar sig att äta för att klara sig och är fullt koncentrerade på annat medan vi kan titta och kontrollera och fotografera.
Ett par puffar rök!
Här pekar Göran på propolis. Propolis anses ha hälsofrämjande egenskaper och äts därför av människan som hälsokost. De hälsobefrämjande egenskaperna består bl.a. i en antibiotisk verkan. Till exempel mot streptokocker som kan ge halsont.Bina använder det bland annat för att fylla igen springor. Råvaran till biets produktion av propolis är kåda från barrträd och harts som finns utanpå knopparna hos vissa lövträd.
Och här har bina täckt hålorna med vax. Bivax avsöndras från fyra par körtlar som sitter på undersidan av binas bakkropp. Vaxet används för att bygga vaxkakor som blir barnkammare samt förråd för honung och pollen.
Vax smälter vid ca 63 grader och används bl. a. till kosmetiska produkter som krämer och läppstift, ljustillverkning, formar för precisionsgjutning, batikfärgning av tyger och i läkemedel.
Varje bisamhälle, eller kupa, har en drottning, ett gäng tusen drönare och 20-70 000 arbetsbin. Drönarnas uppgift är att para sig med drottningen, medan arbetsbina ska städa, mata yngel, bygga vaxkakor, vakta bikupan, och samla honung. Drottningen är störst och drönarna aningen mindre medan arbetsbina är markant mycket mindre.
Den här gamla drottningen, som är märkt med en 4:a, är dryga 80 människorår! Hon är vingklippt men det gör inte ont.
Det är för att hon inte ska kunna flyga bort om hon vill svärma och bygga bo någon annanstans. En bra biodlare kan alltid sköta sina bin så de inte svärmar.
Här syns drönarlarver som hamnat galet. Larver ska egentligen läggas i hålorna men blir det fullt så hamnar de galet som här på bilden.
Jag tog över 450 bilder när jag träffade Göran, och jag har suttit i timmatals och tittat på dem. Förstora, zoomat, bläddrat. SÅ många olika utseenden, ansiktsuttryck, hakor, tungor, ögon, vingar… så många detaljer.
Bina omvandlar den nektar som de får från blommor till honung.
Det här härliga glansiga är färsk underbar honung.
3 kg nektar blir ca 1 kg honung. Det beror på att nektarn innehåller mycket mer vatten än honungen.
Vår svenska honung innehåller ca 40 % Fruktsocker (Fruktos), ca 30 % Druvsocker (Glukos), ca 17 % vatten, ca 10 % sammansatta sockerarter och ca 3 % enzymer. Resterande del är mineraler, spårämnen, syror, vitaminer och aromämnen.
Här är en burk med härligt mörk Lemshagahonung. Närproducerat! 😉 Ju mörkare desto nyttigare berättade Göran, den mörkare honungen innehåller fler mineraler. Honung som kommer från vårt närområde hjälper till att bygga upp immunförsvaret mot det specifika pollen som finns just här då bina får med sig det in i kupan. Perfekt!
Snart ska vi bygga ett bibatteri, ett insektshotell. En litet bo för solitärbin som inte bor i samhällen och bikupor. Där kan de göra små bon till sina larver, fylla med nektar så de har mat och täppa till. Så kommer det nya bin när de är klara. Vi har gamla bambupinnar från vår grind som ska kapas i 25-30 cm stavar och sedan monteras ihop med skyddande träbitar och sättas upp i söderläge. Men tänk på att välja ett ställe som inte har sol hela dagen så de inte blir brända där inne!
Sen ska vi göra några fjärilsbarer så jag hoppas det kommer fladdras och surras mycket i vår trädgård i sommar!
Tills nästa gång!
Kram/El
Kaffe. Kaffe är viktigt. I mitt liv, mycket viktigt. Kaffe direkt på morgonen, kaffe direkt när jag kommer till jobbet, kaffe direkt efter lunchen och kaffe på eftermiddagen. Normalt dricker jag säkerligen en 5-6 koppar kaffe om dagen, om jag inte är hemma, då blir det fler.
Kaffe växer ju som vi alla vet inte i våra kalla breddgrader. Så vad kan vi göra för att berättiga vårt kaffedrickande?
Lätt!
1) välj ett ekologiskt kaffe, duh! 😉
2) välj ett reko kaffe, fair trade!
3 välj ett klimatkompenserat kaffe!
Har du svårt att hitta? Seek no more! Arvid Nordquist har Sveriges bästa kaffe! Godast, i mitt tycke. Och med en 100% hållbarhetscertifiering. Så vad innebär då det? Fina ord, men i verkligheten?
People, planet, coffee. Så här står det på Arvid Nordquists hemsida;
”Arvid Nordquist Classic kaffe är kaffet med stor smak och ännu större eftersmak. Allt vårt kaffe kommer från hållbart certifierade kaffeodlare som garanterar odling i samklang med människa och miljö. Vi arbetar med att aktivt minska vår miljöpåverkan och klimatkompenserar för den påverkan som fortfarande återstår. Allt detta förhöjer den goda smaken på vårt kaffe.
Arvid Nordquist Classic kaffe har stor smak och ännu större eftersmak. Vi söker upp de finaste bönorna, som odlas under bästa förhållanden, med en rik och komplex smak. Genom en kombination av UTZ-, Fairtrade- och KRAV-certifierat sortiment garanteras hänsyn till människa och miljö samt förbud av barnarbete och diskriminering. Men viktigast av allt är att du kan vara säker på att kontroll äger rum hos odlaren varje år. Vårt rosteri är miljöcertifierat vilket innebär att vi arbetar kontinuerligt med att minska vår miljöpåverkan och har externa revisorer som verifierar vårt arbete. För de CO2-utsläpp som fortfarande återstår klimatkompenserar vi genom trädplantering i avskogade områden i kaffeodlande länder. Det har en positiv effekt på klimat, jord och vattentillgång, samtidigt som det ger nya möjligheter för lokala samhällen. Plan Vivo säkerställer att planteringen uppfyller den klimatnytta som garanteras. Allt detta ger Arvid Nordquist kaffe en extra god eftersmak. Njut av Arvid Nordquist Kaffe!
100% Sustainable Certifications
100% CO2 Compensated
100% Quality Arabica Beans”
Kaffesump! Min vän Jimmy skrev om det i sitt inlägg Vardagstips från coachen del 2; ”Filter efter filter hälls ut på en bricka för att torka ordentligt innan jag häller det på hink. Det ska tydligen funka utsökt mot sniglar. Om du inte har särskilt många sniglar hemma hos dig så beror det på att de bor här hos oss i Stenhamra. Allihop. Nackdelen med att ha den enda ekologiskt sunda trädgården i trakten är att man får ALLA arter, även de som det kan bli lite för många exemplar av. Och tydligen ska kaffesump utströdd över gräset verka avskräckande på dem, så jag tänkte mig en vapenvila som går ut på att de får framsidan, så håller vi bakgården snigelfri.
Eller åtminstone kaffedoftande.”
Tja, alternativet är ju komposten eller matavfallet, så varför inte? Det är värt ett försök! Och som för att göra det hela än mer miljövänligt använder vi inte ens vanliga pappersfilter utan har ett guldfilter från min tid som barista för ca 100 år sedan. Just det vi har, med 23 karats guld, Swiss Gold, tillverkas inte längre men jag har hittat ett fullgott altarnativ till en billigare peng hos John Wall. Du hittar det här.
Nu ska jag dricka upp kaffet och jobba en stund till! I eftermiddag ska jag träffa Wermdö Skeppslags Biodlareförenings ordförande Göran Frick och få följa med och se på och fotografera när han kontrollerar bisamhällena här ute på Lemshaga. Jag fick en burk med Lemshaga honung och en massa nyttig information som jag ska smälta och få ner i text. Jag är både nyfiken, och spänd och lite nervös. 🙂 Så här nära bin har jag aldrig varit! Spännande!
Kram/El
Ikväll hade vi säsongens första middag ute på altanen! Jag var så himla sugen på vegetarisk mat idag, och jag älskar alla tillbehör till grillat. Grillade grönsaker, sås och bröd. Vad mer kan man behöva?
Så när jag handlade efter jobbet idag blev det stora, härliga, ekologiska champinjoner, sparris, någon typ av snackspaprika, halloumi, steklökar, zucchini och aubergine. En surdegsbaguette, ett glas vitt och en citronhollandaise. Jag behöver verkligen inte kött till detta!
Det märks så väl att våren är i anstormande för Europeiska och Svenska primörer dyker upp i grönsaksdisken och jag blir så lycklig efter senaste månadernas rotfruktsorgie! Äntligen lite grönt och rött och gult och orange och klorofyll!!! 🙂 Välkommen underbara vår! Välkommen skira liv! Välkommen nya årstid! Grillade grönsaker i solen på altanen med ett glas vitt! Nog f@n är våren här! 😉
Ha en fin kväll!
Kram/El
Jag har länge velat testat att laga mat i en Crock Pot; en slökokare. Ofta, ofta gör vi långkok. I ugnen eller på spisen i gamla hederliga lergrytor, gjutjärnsgrytor, grytor och kastruller. Men aldrig har vi testat en Crock Pot. Jag fick låna en av min kusin, som fått den i julklapp men aldrig använt den! Vi fick alltså den stora äran att inviga den! 🙂
Man kan naturligtvis bryna lammet innan men jag stoppade ner grönsakerna i slökokaren och la lammet på, saltade och pepprade riktligt runt om och hällde på vin och vatten.
Det var första men definitivt inte sista gången jag lagade mat i Crock Pot. Men Sandra vill ju ha tillbaks sin så jag får köpa en egen. Storleken var perfekt.
Bagaren & Kocken har en manuell för 595 kr, klicka här för att komma dit.
Det finns även en med timer för 1 180 kr som du hittar här.
Idag är det måndag så då tycker jag vi återinför meatless Mondays och äter något vegetariskt idag. Vad ska du äta till middag?
Kram/El
Ok alla ordpoliser! Heter det vildsvinssteksjerky, eller vildsvinsstek jerky? 😉 Pia? Gudrun? Erica? Isabella? 😉
Oavsett hade jag tänkt göra hundgodis i helgen, men hittade varken hjärta, njure eller lungor. Vi hade en vildsvinsstek i frysen som vi fått av vår kompis Bengt som jagar. Tack Benke!
Skulle jag offra den? Nja, inte helt… inte bara till Goblin… Men jag tog fram och tinade den, skar den så tunt jag bara kunde, bankade bitarna ytterligare för att få dem så tunna som möjligt och la dem i en bunke med helt vanlig grillmarinad.
Ena plåten körde vi ”naturell” med bara grillmarinad. Den andra plåten kryddade vi extra med Fiddes Payne Cajun Seasoning; salt, chilipulver, malen pepparblandning, malen svartpeppar, vitlökspulver, malen ingefära, malen kummin, malen kardemumma, brunt socker, timjan, oregano, och malt citronskal….
La ut dem på bakplåtspapper, värmde ugnen till 75° och hade en soppslev emellan så inte luckan stängdes helt för att släppa ut fukten.
Vi åkte hemifrån, fikade hos kompisar, kom hem, vårstädade garderober och kände dofterna i lägenheten. Efter några timmar i ugnen började vi provsmaka. För att se att vi hade rätt ”torrhet”, rätt seghet och rätt känsla. Smakerna var underbara på bägge plåtarna. Diesel, vår 5-årige son för alla er nya som läser bloggen, gick med jämna mellanrum och smakade. Tillslut blev jag tvungen att säga stopp, annars hade det inte funnits något kött kvar! 😀
När vi alla var överens om att det var klart var jag tvungen att skynda mig att fota för både Goblin och Diesel trängdes vid bordet och dreglade ikapp! 😉
Trots att Goblin är en Cane Corso dreglar han sällan. Men som ni ser har en vacker bubbla börjat bildas i mungipan. 😉 Självklart fick de bägge så de var nöjda, eller nöjda och nöjda, tills jag sa stopp och tog bort fatet. Men Goblin behövde aldrig ringa Hundarnas Rätt I Samhället utan han är nöjd.
Recept? Nä, det finns inte. En vildsvinsstek skuren tunt och marinerad i köpemarinad. Utlagd på bakplåtspapper och kryddad med favoritkryddan, torkad i ugn på 75° i ca fyra timmar. Om jag hade frågat Diesel och Goblin hade de ätit upp allt efter tre, men de fick vänta en timme ytterligare. Och sedan fick de SPARA! Men ÅHHHHHH!
Detta gör vi definitivt igen. Och eftersom alla tyckte det var så gott så struntar vi i lunga och njurar och håller oss till hjärta, stek och kött vi alla tycker om. 😉 I vår familj delar vi på allt!
Kram/El
Risotto med skogssvamp
1 finhackad gul lök, eller två-tre schalottenlökar
Några matskedar ekologisk olivolja
3 dl risottoris; Saltå Kvarn har ekologiskt Arborioris, leta gärna efter carnaroliris som anses vara risottons kung
1 glas torrt vitt vin
ca 1,5 liter buljong, gärna Renée Voltaires Lantbuljong
2 dl finriven ekologisk parmesan
200 g skogschampinjoner
Salt
Nymalen svartpeppar
Koka upp buljongen i en kastrull för sig och håll varm på låg värme.
Fräs skogschampinjonerna i lite smör och salt och peppra, lägg dem sedan åt sidan.
Fräs löken mjuk i rikligt med olivolja i en tjockbottnad kastrull på låg värme utan att den får färg.
Tillsätt riset, höj värmen och låt fräsa i ytterligare någon minut till dess riset blandat sig väl med löken och känns torrt. Häll i vinet och låt koka tills det ångat bort. Rör om hela tiden.
Sänk värmen och tillsätt den varma buljongen lite i taget. Jag brukar använda en stor soppslev till buljongen och en härlig träslev till att röra om med.
Rör om ofta och sjud sakta på låg värme i ca 20 minuter eller tills risotton är lös men med en kärna i riset som ger ett visst tuggmotstånd. Smaka av och ta från värmen när du tycker den är färdig.
Vänd ner de frästa champinjonerna och den rivna parmesanosten. Smaksätt med salt och peppar. Rör om väl och servera direkt. Toppa med färsk persilja.
Trevlig helg!
Kram/El
