NPF

Own Business in Games (and other Creative) Industries

23 oktober, 2024 By El Lämna en kommentar

This post will only be in English for now, due to the industry’s nature.

Pre beta run? 😉

Sustainable entrepreneurship and balance between work and play is a goal worthy of diving deep into.

My day-to-day-job is, or was until just recently, accounting and financial services, mainly in the Swedish Games Industry. I have another tiny little business on the side, which is solely creative. This sort of balances my own work and play situation.

I’ve been asked to hold webinars and tutorials, about starting and running own businesses in the games industry, so I thought I’d extend it to include all creative industries.

I am currently creating a set of online courses that will help young ambitions with the fundamentals of running an own business, and the bare minimum of knowledge you should have if running your own business, particularly concentrating on creative industries, games, arts, writing, music, etc.

I have a bachelor’s degree in business, and marketing, and over twenty years working experience in the field. And even though this particular set of courses will focus on the Swedish statutory’s, markets, and industries, the earth is my arena so I welcome you all from all over the globe.

The WHY’s

Firstly, there is the big question of WHY?

Why do you want to open up your own business?

The answers to this question are as vast as there are number of entrepreneurs. Some people prefer being employed. Not all have what it takes to run an own business. Others can’t thrive in employment. Why do YOU want to start your own business?

The pandemic saw a huge upswing in start-ups, when many found opportunities in working from home, and thus realizing the many perks and benefits of the freedom that entailed.

Lay-offs is also a great motivator for taking that last step to realize a perhaps life-long dream. If you’ve been laid off you’ve got nothing to loose, right?

My own why’s are, and were, several.

I’ve had a few really awesome bosses in my days. I have also had a few that drove me absolutely nuts. Reorganizations, and a financial opportunity led to me finally taking that last step to total freedom.

Having a Bachelor’s in Business have helped me a long way but I was SO SCARED! But I did it. The first time I crashed and burned. The second time I was really close to making the same mistakes again so I decided to take a time out and reboot. Here I am right now.

Starting the all new Goblin Academy of Business in Games.

The HOW’s

After the why’s is the question of how’s. How do you start up your own business?

First you need to go over a few scary, but oh so necessary, steps and questions.

You need to formulate and create:
A Business plan
A Budget
Contracts and Agreements.
Templates for this are readily available online.

Are you looking for:
Investors
Publishers ./. Developers
Employees ./. Contractors
Agents
Editors

Do you have a solid Network of peers?

Different people have different skills and mindsets, educations and experiences. Some people make order out of chaos, and steer the ship in the right direction, but leaves enough space for creativity. Some people are creative wizards with total chaos surrounding them. We are all needed. One is probably really good at a few things, but rarely all. We just need to find our place, and the people to support us in the areas we need.

The SWOT

This is a classic from I think pretty much all global business administration courses, and for a reason. It also goes back to the network of peers.

You need to identify your, and your industry’s, and niche’s:
Strengths
Weaknesses
Opportunities
Threats

The Rolls in Business

There are so many different roles in running a business. It can of course be a sole proprietorship, or a publicly listed mega-corporation, but several roles need to filled, either in-house or contracted.

Chief Anything, Everything or Something Officer

The NEED TO DO’s

Statutory accounting is a must that no registered company, organisation, trust, or fund can escape from. Taxes need to be filed and paid, and certain reports are mandatory to tax authorities and governments.

The Now

I am looking for a small test panel of my peers to sit in on a webinar about starting business in games, and other creative industries.

At this very moment I am not looking for young entrepreneurs wanting to learn more, but for the older, more experienced foxes in the industries to help me set the final strokes on these presentations and courses to assure the quality of the info.

I am looking for someone that can spare a half hour for a test webinar with time to give feedback on ideas of improvement.

After this feedback I will be available for lectures, works groups, private lessons, tutorials, webinars, teams-calls and whatnot.

So, do you work in the games industry, or other creative industries, with marketing, finance, organization, hr, personel, accounting and/or legal departments and have 30 minutes to spare I would love your input before I launch my beta!

I can promise you a heartfelt thank you and public recognition for you time! 🙂

Cheers,
El
X.

Jag är’s, civilekonom, författare, bloggare, konsult, herbalist, apothecarie, föreläsare, protagonist, fenix, autodidakt häxa, fritidsledare, vikarie

17 oktober, 2024 By El Lämna en kommentar

Dagens rant. Jag är’s.

Jag hade ett supertrevligt, och världsomvälvande möte med en naturkraft för en minut sen. Det fick mig att fundera över något hon sa, som jag snappade upp, och har funderat på sedan dess.

Hon påpekade att jag uttryckte mig i ”jag är’s”. Känner mig lite som Johnny Depp här när jag smakar på orden: -”jag är’s”. Gärna med nån av alla hans grimaser och handrörelser. Lite som Jonas Gardell. Älskar’t!! Eller som Nathan Lane i The Bird Cage, underbart!

”Jag är”, är ett uttryck, tror jag myntat av boomers-arna, som i mångt och mycket identifierar sig med sitt yrkesval. ”Alla” mina föräldrar är boomers, så det är de som format mig mest.

Länge har jag fascinerats över de stora skillnaderna mellan våra generationer, och hur spännande det är att se på, hur, och när, de utvecklas. Vilka ord och begrepp som återanvänds eller förändras.

Snabb repetition av generationerna jag talar om, som jag har kontakt med och som jag älskar skillnaderna emellan:

Den förlorade generationen, 1883-1900, konstnärer och bohemer, min gammelfarmors generation.
Krigsgenerationen 1901-1927, härdade av strider, mormor & morfars, farmor & farfars generation. Astrid Lindgren.
Tysta generationen, flitiga samhällsbyggare, 1928-1945.
Baby Boomers, efterkrigstidens optimister, 1946-1964, mina föräldrars generation; framgångsrika, yrke definierar identitet, tid är pengar.
Gen X 1965-1980, oberoende navigatörer, min generation; ”Slackers”, ironiska nomader, do or die, stå upp, påverka, förändra, yttra sig.
Gen Y/Millenials – 1981-1997,min lillasysters generation; MTV-generationen, Peter Pan-generationen, in the moment, medvetna, rastlösa, influencers. Den digitala revolutionens barn.
Gen Z 1998-2010, digitalt skickliga innovatörer, alla mina barns generation, från syskonbarnen, till gudbarnen, till bonusbarnen, egna barnen, och alla andra ”barn” i min närhet. Milleniumgenerationen, icke att förväxlas med millenials.
Gen Alpha 2011-2024, digital teknik. ”deras barn”! Har inte så många här ännu. Mer ser fram emot att lära känna fler, och bli farmor själv en dag.

Källor på detta; google, wikipedia, nationalencyklopedien. 🙂

Tillbaka till ”jag är’s”.

Jag är civil- och marknadsekonom, bloggare, konsult.

Jag är gammal nu. Just nu, tillräckligt gammal, & ung, för att veta lite om en hel del, och för att vara tillräckligt pigg, och nyfiken på, att lära mig mer, och nytt, om massor. Nyfikenheten är fortfarande enorm.

Jag är en ganska dålig människokännare. Jag väljer att vara positiv, och fylld av kärlek och empati, så varenda narcissist gnuggar händerna, och hopar sig kring lovligt byte. Jag blir lurad, jag går in i fällor, jag blir så ledsen, men jag reser mig, skakar av mig skiten, och jag går vidare.

Jag är ganska trött, och lite bruten, men jag vägrar bekänna mig besegrad. Däremot försöker jag vara lite tystare numer. Jag tänker på vad jag säger, till vem. Alla är inte hederliga, och värderingar skiljer sig mer än antalet microorganismer i havet, och alla har så olika syn på vad man får, och kan, göra för att tjäna en slant, och vissa har inga skrupler alls, utan stjäl tveklöst framför ögonen på dig. Nåväl, vad är väl… tillbaka till slottet.

”Jag identifierar mig som” är också ett uttryck, och begrepp, som är relativt nytt, sprunget ur våra ungdomars brunnar. Z-generationen, som i Z-län.

Jag identifierar mig som en medelålders Pippi, autodidakt herbalist och häxa, rebell, patriot, regeringskritiker, urbota less på bittra vuxna, och författare.

När ”får” man egentligen börja kalla sig själv författare? När man skriver på sitt/sina första verk, eller sedan man blivit publicerad? Är författare en skyddad titel? Jag får kalla mig själv ekonom, det har jag på papper, både ett som säger civilekonom, och ett som säger marknadsekonom, beroende på inriktningar. Hur är det med advokat/jurist, journalist? Hur många poäng krävs för en viss titel? Efter fem och ett halvt år på universitet har jag en handfull poäng.

När jag ändå är inne på titlar så har jag haft alla jag velat ha i mitt liv. Jag har varit ekonomichef, vd och cfo. Det är inte så viktigt längre. Entreprenör, företagare, bartender, servitris, bloggare, chef, ledare, inspiratör.

Jag är nästan orimligt stolt över mitt första lilla företag Goblin, som är döpt efter min/vår första egna, gemensamma hund, en Cane Corso som hette Goblin.

Hade jag fattat andra beslut, anställt andra personer, valt att anlitas av andra kunder, kanske vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Men sliding doors ledde till rättegångar, och konkurs, som i sin tur ledde till att jag startade Phoenix. Och ett uttalande från Högsta Domstolen att jag gjort rätt.

Och här är jag nu, så många år senare. Jag har nyligen skrivit om att jag bestämt mig för att hoppa ur ekorrhjulet och göra något annat än redovisning. Och det har jag gjort. Jag skrev ner en beställning på mitt nya kall. Och allt håller på att infrias.

Phoenix som företag erbjuder idag tre inriktningar;

ekonomi i framförallt dataspelsbranschen, men med andra kreativa kunder;
bloggen Sustainable Living som snart kommer öppna en webbshop; apothecary, om hälsa, hantverk, herbalism, och återbruk, cirkulär ekonomi;
och ett äventyr som erbjuder föreläsningar, webinars, tutorials, focus groups, och litteratur.

E-publikationer och tryckt material kommer finnas både via webbshoppen, och via föreläsningar, och andra beställningskanaler. Mer info kommer, men nu kan jag nästan känna lukten av trycksvärtan. Och digitaliseringen som är på gång sedan länge.

Just nu fokuserar jag några procent av min tid på att vara en företagscoach, eller inspiratör och rådgivare, till yngre, kreativa förmågor i alla branscher som vill göra något eget. Som vill starta eget företag, eller förening, med kreativa inriktningar med immateriella tillgångar som konst, musik, ord, spel, kod, appar, etc.

Några procent går till sista handpåläggningen på en ekonomibok för just start ups inom kreativa yrken, så håll utkik. Den kommer att finnas till försäljning här på bloggen.

Jag har också skapat en större presentation för kommande föreläsningar i samma ämne, om att starta eget i en kreativ bransch, med en liten goodiebag till de första som… återkommer med mer info om det längre fram när alla detaljer är finslipade och vaxade.

Presentationen är en del av en ”pitch”, som också snart är klar att visa upp för några utvalda få om ett större barnboksprojekt som hittills måste hållas i dunkel för att inte någon annan ska hinna sno min idé.

Jag sitter fast mellan några stolar för tillfället som är svåra att vrida sig ur men det släpper nog alldeles strax.

Nu ska jag springa in till nästa roliga teamsmöte som handlar om några av de förändringarna som komma skall.

Härliga höst!

Kram
El
X.

Jag har bestämt mig

26 september, 2024 By El Lämna en kommentar

Ni som följt mig under de tio år bloggen varit aktiv vet att vi kämpat en massa, vi har gått igenom en massa strunt, och genomlevt en massa skit. Som så många andra. Jag har skrivit öppet om det, här på bloggen.

Vi är på andra sidan allt det där nu, sedan ganska länge. Shit hit the fan för ett antal år sedan, och sedan har några års vila och återhämtning från det lett till idag.

I crashed and burned, rose and revived. Startade Phoenix och tyckte att jag bevisade mig själv igen. Det var viktigt, då.

Med utmattning, djup ångest, och depression i bagaget har min energi pendlat som en bergochdalbana, och min adhd har inte gjort den resan lättare.

Det här med adhd. Diesel (min son, 15 år) har också adhd, så i princip hela hans liv har också varit en kamp, inte mot skolan, tvärtom, tillsammans med skolan, och all underbar personal som vi haft lyckoträff med, sedan dag ett.

Jag har skrivit om adhd ett gäng gånger, se två här:

Adhd – en superkraft

Pest eller kolera?

Vi har fått så mycket stöd. Vi har fått så mycket hjälp. Men jäklar vad vi har kämpat. Själva inlärningen har aldrig varit en kamp, både Diesel och jag har väldigt, väldigt lätt att lära utan kampen har bestått av annat. Mest socialt. Mest ute i samhället.

Det finns fortfarande en hård oförståelse när man inte passar in i handsken man blivit tilldelad. Jag använder väldigt sällan ordet och begreppet man, utan vill oftast poängtera att det gäller mig själv, eller någon annan specifik. Men just här, generellt, vill jag använda ”man” för det handlar verkligen inte bara om mig, eller de i min närhet.

Samhället har en hel del förväntningar på en, med normer, regler och kulturella ”do’s and don’t’s”.

Min son är mitt i sina tonår så han håller på att utforska det här samhället och den här världen, i denna tid vi lever i, idag. Jag är född -75 så jag växte upp under -80 och -90 talen med allt vad det innebar.

Jag vet inte hur många gånger jag proklamerade under min egen uppväxt att jag inte ville sätta ett barn till världen vi lever i. Men det gjorde jag ändå (bästa jag gjort) så nu får jag stå mitt kast och försöka göra världen till en bättre plats att växa upp i, och leva i. Jag läääääääängtar efter barnbarn men är livrädd för omvärlden idag. Vilka jäkla galningar det sitter vid makten, eller kämpar för makten, runt om i världen.

I somras, när jag fick möjlighet att följa med min son på språkresa, började ett litet frö gro i min själ. Jag gick några steg bakom honom, och iakttog, lyssnade och söp in alla intryck från min underbara tonåring. Jag kände mig lite som en abuela (farmor/mormor) fast jag är en máma, och reflekterade över att jag snart fyller femtio. Halvvägs genom livet (min gammelfarmor blev 102). Eller kanske med ena foten i graven, ingen aning. Vem vet? Ingen vet, så hur vill jag leva resten av mitt liv?

… dagboksanteckningar från en drömresa

Sedan hemkomsten från Spanien har jag grubblat, gått några kurser, och jobbat på fast hjärnan SKRIKER lägg av och ångesten RIVER i bröstet. Vad håller jag på med? Ska jag bränna ljuset i bägge ändar? Jag har läst på om utmattning, och när man som duktig flicka ignorerar den och kämpar på. Vad händer egentligen med hjärnan när man trotsar sin egen ohälsa? Men det är ett helt annat inlägg.

Så jag har bestämt mig. Jag kliver ur ekorrhjulet nu. Jag lämnar den falska tryggheten av tjugo års ”karriär” och byter bana. Jag lämnar ekonomi. Jag är LIVRÄDD, men jag gör det ändå. Skorpan och jag.

Jag måste. Jag vill ju leva! Må bra. Skratta. Älska. Njuta. Jag har absolut ingenting emot att kämpa, när jag mår bra är min adhd en superkraft, jag måste bara hitta rätt kamp som är värd att kämpa för.

När jag pluggade på universitet var min högsta dröm att bli marknadschef för Absolut Vodka. Vilket drömjobb! Jag älskar de gamla reklamkampanjerna som vann pris efter pris. Jag har en Bachelor of Science in Marketing, men tog examen 2003 när inga jobb fanns så jag hamnade av en slump inom redovisning. Efter tjugo år är jag jäkligt bra på det också. Men jag tycker inte om att jobba med det. Exceller, och budgetar, och forecasts, och rapportering tycker jag är kul, men inte redovisning. Men det är ändå det jag pysslat med de senaste tjugo åren.

Två av mina jobb, som ekonomiansvarig på F12 Gruppen och Paradox Interactive, har jag absolut ÄLSKAT! Inte kanske på grund av arbetsuppgifterna, men tack vare kollegorna, och branscherna. Restaurang och dataspel. Upplevelser. Människor. Glädje.

Vad mer de två branscherna har gemensamt är att det är få kollegor som passar in i samhällets utdelade handskar, utan de flesta går sina egna vägar, och … drum roll… har massor med diagnoser … och de älskar sina jobb.

Service är ett kall, inte ett yrke. De som har det, de har det, och de blir också jäkligt bra på det, för det är ÄKTA glädje. De flesta som jobbar med dataspel jobbar med sin hobby, och passion, och det märks! De flesta är unga, hungriga, ambitiösa och lyckliga. Spretiga, oortodoxa, annorlunda, och helt jäkla underbara. Svenska dataspelsbranschen är helt jäkla magisk. Jag älskar er alla! Jag vill gärna fortsätta jobba i branschen.

Så, jag gör nu en beställning på nya jobb:

Jag vill jobba med ungdomar och unga vuxna. GÄRNA med diagnoser!
Jag vill jobba kreativt.
Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, och tipsa om vägar och varna för fällor.
Jag vill utbilda inom ekonomi, uppstart av företag, tips, trix och pitfalls.
Jag vill hålla föreläsningar och webinars, work groups och projekt.

Framförallt vill jag jobba kreativt med människor, få kollegor, och ett sammanhang.

Jag fortsätter lära mig det jag kan om örter och ätbart ogräs, främst härifrån Jämtland, och om att göra ekologiska hudvårdsprodukter som tvålar och salvor, ayurveda och holistisk hälsa, och herregud, jag har börjat yoga! Hormony Yoga för kvinnor. Älskar´t!

Jag tar min hälsa på fullaste allvar. Jag har bara den här kroppen och den måste hålla.

Bloggen kommer leva minst tio år till. Sustainable Living 2.0. Och som alltid, jag skriver för mig själv, men blir alltid lika glad när jag får mail, mess och kommentarer här. Det värmer oerhört att få feedback på det jag skriver och jag är så glad att många hört av sig och berättat om sina erfarenheter, och hur ni blivit hjälpta, peppade, stöttade av något jag skrivit, eller testat ett recept, eller nåt återbrukprojekt.

Under mitt liv har jag träffat så många underbara människor som lämnat ett enormt intryck hos mig så jag vill ha möjlighet att kunna ge tillbaka, pay it forward, do something good.

Slutligen, ett stort tack till Ecke, fritidsgårdens hjälte på Torvallaskolan under 90 talet! Om du lever och läser det här; TACK! Du trodde på mig. Du stöttade mig. Du visade att vuxna kunde vara coola. Det ska jag försöka föra vidare, jag tar över facklan nu. Tack! 🙏

Varma kramar,
El

… dagboksanteckningar från en drömresa

2 augusti, 2024 By El Lämna en kommentar

Min son Diesel fick ett språkresestipendium av Catarina Hagströmer för att resa ner till Spanien en vecka.

Inte med EF, och framförallt inte FF (föräldrafritt för er som undrar), utan med mig; sin mamma. Vi var i Málaga i sju dagar, och tack och lov kan jag jobba från världens alla platser, och siesta för mig innebar AC, och dator med wifi.

Det är en sådan OBESKRIVLIG LYX att sitta på en strand, under en palm eller ett parasoll, och kunna jobba. 😭❤️ Så tacksam!

Sju dagar. Diesel fyller 15. Jag fyller 50. Bloggen 10.

Vi har lärt oss så mycket under denna vecka. Men kanske framförallt att vi alla kan lära oss att prata samma språk. Om vi vill förstå. Orden är inte alltid de viktigaste. Men ord och tankar kan vara vapen som slåss. Och ord kan vara en snuttefilt och trygghet. Du väljer hur du presenterar orden och mottagaren hur de tar emot och tolkar.

Vi har lärt oss att i Spanien, pratar han (Diesel) bara spanska, han har bara använt engelskan när han har varit ”tvungen”. Jag har pratat spanska (kan totalt ca 15 ord), italienska (här kan jag ett par hundra ord iaf, franska (hmm typ 75-ish ord), engelska (obehindrat) och svenska när jag mött någon som inte orkat anstränga sig för att förstå mina försök. Pfffffrrrt, smaka på svenska. 🙈

Det här inlägget har jag skrivit löpande under hela veckan i Málaga, och även veckan efter, så jag kanske behöver redigera, men det är många väntande inlägg just nu så jag måste dela detta, med risk för skämskudde när tid och noggrannhet finns. 🙈

1.2.3… Here we go.

Vi tåg ett nattåg från Östersund till Arlanda. Ingen av oss kunde sova. Spralliga, pirriga, lite nervösa (läs mamman). Jag satt med en medhavd plastkopp med vin och började skriva den här texten nedan:

” Det som slår mig
Strax före midnatt, i en sovkupé på ett tåg mellan Östersund och Arlanda, på väg mot en veckas äventyr i Spanien med min son, är att detta är inte vårt första, och definitivt inte vårt sista, men ett av de mest minnesvärda äventyren vi kommer göra tillsammans.

Nästa gång jag fyller år blir jag femtio. Han har hunnit bli nästan femton. Lång, och stilig. Djupt mörkbruna ögon, (fast mer gröna i Spanien 🤷‍♀️) och lite rufsigt hår, och så snygg att jag alltid kikar lite nyfiket omkring mig för att se andras blickar. Jag gör volter i huvudet av stolthet, att den här snygge unge mannen, som är så artig – är min son! ❤️

Nu åker vi söderöver, på en veckas språkresa i Spanien. Vi har fått ett stipendium till den här resan så det finns en agenda, en tanke, och ett mål, utöver den vanliga thrill’en av själva resan och allt det nya, okända, oooohhhhhhhhh va spännande! ALLT är nytt! För både mig och Diesel. Tillsammans.

Han är nästan spöklikt lik mig till energi, temperament, och hjärna. Och så Daniels spanska look. Och han är trots sin intensitet så mycket lugnare än jag är.

Och nu är vi här, on the brink of this great adventure.

Vad ska vi se, vad ska vi göra, var ska vi äta, sova, bada?

Var ska vi se semifinalen med Spanien, I SPANIEN?

Oj vilka fjärilar jag har i magen. Jag vet vilka underbara minnen han kommer få. Jag minns så väl något år, något VM, när Brasilien spelade och det var typ karneval på den fest där jag såg matchen, vid Mosebacke. Ivia, kommer du ihåg? 🥳

Och nåt annat år, EM eller VM, men FEST, oj vilken fest, och Spanien spelade och jag hade precis träffat Daniel, och höll i smyg på Spanien för jag var lite kär. 🥰

Ytterligare något EM eller VM när mina brorsbarn var små, hos deras morfar i Öregrund. En madrass på golvet och massor med fotbollsmys. Tilde kanske inte ens var född? ”

Vi kom till Arlanda, bråttom som sjutton med incheck, safety, och hitta gate. Mamma nervös, son irriterad på mamma. Litet plan. Jag tycker OERHÖRT illa om att flyga. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa …

När vi lyfte tog han mitt lillfinger i handen och höll. Han vet att jag inte tycker om att flyga. Han bryr sig inte. Han komforterade (comforted) mig. 🥹

Han såg inte tåren av lycka och stolthet som rann för min kind.

Vilken fantastisk unge jag har. Jag har gått fem steg bakom och iakttagit. Han har fått ta de flesta situationerna. Han kan ju språket. 😉 Dessutom har det varit mellan 25 – 38 grader i skuggan och mamman är otränad. Han har fått vänta in mig. 🙂

Vi tog en taxi till hotellet. Eller pfffffrrrt, hotell? Nåja, hostel á la mama El’s ungdomsår med backpack. Sonen var inte jätteimpad men höll god min och gillade läget. Han har min vagabond-gen iallafall.

Vi kom ner på tisdagen, såg Spanien-Frankrike matchen på en uteservering i historiska centrumet i Málaga. Ryser av vidden av den upplevelsen för min son.

Spanien VANN och är vidare till finalen som spelas på söndag. Vi är kvar i Spanien på söndag. Vi kommer se fotbollsfinalen i EM i Spanien. Det är så STOOOOORT!!! Det här är ett minne som jag kommer ta med mig till mina allra sista dagar som en av mitt livs finaste upplevelser.

I onsdags vann England mot Holland i en omgivning vi ALDRIG kommer glömma. Spanien – England i final. Både Diesel och jag har ”tippat” SPA-ENG i final.

”Nu, när jag skriver det här har det gått fem dagar, det är mitt i natten. Diesel sover nere i bäddsoffan och jag ligger inne i sovrummet med fläkten på. Efter två nätter i ett hostel, med gemensam toa och dusch, och inga som helst bekvämligheter egentligen. Det var rent, det var sååååååå prisvärt. Men jag har också backpackat en del. Det har inte min son. Än. Jag har killat på hans resenerv.

Nu är vi i en lägenhet med:

Sovrum med queensize bed, stor garderob, och värdeskåp. Med jobbdator? Ja tack.
Toa med dusch på rummet (lyx) & (nödvändigt) nowadays.
Kitchenette med allt nödvändigt.
Vardagsrum med bäddsoffa (queensize) tv, bord, och matdel med bort och stolar.

Min vana trogen (hrmpf typ trettio år sen sist) så kollar jag Lonely Planet, reseguider, googlar, fejsbookar, och söker information om vad som ska ses, göras, ätas, och besökas.

Köper kartor och böcker om Andalusien och Málaga. Diesel är inte riktigt med på det tåget ännu. Men jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR kartor. Och böcker. Han kommer lära sig, I know.

Precis nedanför den franska balkongen med galler där vi hängt våra strandhandukar ligger en supermysig restaurang som bara råkar vara omnämnd i en av böckerna jag köpt. Visste jag det? Nej, det var ren slump, men det brukar vara så jag jobbar. Karma puttar mig dit jag ska. Nästan alltid.

Idag, lördag, den femte dagen, hade jag en av mitt livs allra bästa dagar.

Morgonen började ganska kaotiskt. Som när någon med adhd och ”nåt mer” får spunk på en annan med adhd och ”nåt mer” över detaljer som någon utan adhd och ”nåt mer” inte förstår. Ja ni förstår, jag blir alldeles matt av bara den meningen. 🥵

När vi väl kom ner till stranden, till vårt favvohak där vi bondat med både strandpersonalen (som hyr ut solstolar under parasoll och serverar mat och dryck från restaurangen), och restaurangpersonalen, så släppte allt, och dagen har gått från det ena bästa, till det andra bästa till den sjunde bästa, och nu är jag TVUNGEN att skriva ner det innan jag glömmer.

Och här typ somnar jag. Och måste börja om på nytt.

”

Ny dag. Ny text. Nu är tid att njuta av de sista ögonblicken i min nya favoritstad i världen. New Orleans har varit oslagen favorit utan konkurrens sedan 2000-ish när jag var där. Nu ligger Málaga på samma plats. Delad etta. I VÄRLDEN! Venedig, Sydney, Stockholm, Östersund, Malmö, Umeå, kommer strax efter.

Anyhow, igår vann Spanien EM guld.

Imorgon åker vi hem.

Tanken var att vi skulle hyrt bil och kört till Gibraltar, Cádiz, Sevilla, Granada, och tillbaka till Málaga. Det blev inte så. Vi blev kvar i Málaga. Jag vill aldrig åka härifrån. Diesel är redo att börja skolan direkt, och universitetet? Jodå, det ligger vid stranden.

Vi har träffat många ungdomar och unga vuxna som berättat för Diesel om Erasmus programmet. Jag skakar lite på huvudet åt min egen dumhet, som egentligen inte vill klippa navelsträngen alls, men jag har medvetet kittlat hans reslust och nyfikenhet. Tänk om jag tänkt på att han förmodligen skulle vara exakt lika mottaglig som jag var i samma ålder! Jag gissar att han kommer göra som jag också, efter sommarlovet, direkt efter gymnasiet åkte jag till USA som Au Pair.

”

Det var det sista jag skrev i Spanien. Vi flög hem, hälsade på hos lillasyster (moster) och ena systerdottern (kusin), träffade bonussonen (storebror) och tog tåget hem. Blev hämtade av Daniel och Peanut och har landat i minnen och känslor.

Eller har vi det? Vi har inte ens visat Daniel alla bilder vi tog. Det får vi göra ikväll. Eller imorgon. Och berätta mer, och minnas mer.

Med mina ganska många fler år i bagaget har jag andra minnen och andra intryck, och det är så otroligt fascinerande att lyssna på Diesels intryck och minnen, och vad som var störst för honom. Slutsignalen i moshpit. Ryser. Kommer ihåg egna minnen av andra moshpits, och förstår känslan. Helt.

Cati,
vi fick uppleva en uteservering på ett torg i historiska Málaga med så mycket folk att det hade kunnat vara obehagligt, men ALLA var glada, ALLA sjöng, skrattade, pratade, och Spanien var i EM final och VANN. 🥇

Jag fick möjlighet att ge min son ett minne han kommer ta med sig resten av livet, och jag fick uppleva det tillsammans med honom. För evigt stoppar inte min tacksamhet. För evigt och mer därtill. ❤️ Tills solen kallnar. Tack!

I vanlig ordning är det lite o-ordning bland mina inlägg och minnen, och på torsdag ( idag :O) (igår) fyller bloggen tio år! Jag som skulle ha hunnit så mycket tills dess/nu!

Men för nu är det här, första inlägget på länge, och min evinnerliga lycka. Tack Cati!

Kram,
El (Nor)
X.