Självhushållning och att minimera konsumtion har blivit vår nya sport. Nödvändig, då omvärlden och ekonomin är fruktansvärt påfrestande, och vi har tvingats tänka om, och göra annorlunda. Göra rätt.
Jag kommer nog att tjata till döddagar om hur mormor och morfar, och farmor och farfar, var tvungna att leva efter andra världskriget i Sverige. Att ransonera. Att sylta, safta, salta, torka. Plocka bär och svamp, förvälla, frysa in, spara på allt, göra nytt av gammalt och trasigt, och laga. Reduce, reuse, recycle, remake. 4 mycket starka R. Minska konsumtion, återanvända, återvinna och återskapa.
UTAN att tulla på kvalitet, smak, välmående och livsstil. Nja, till viss del livsstil.
Vi bor inte i ett torp, vi har en ombyggd sommarstuga vid Hårkans strand. Ett hus vid älven, med en brygga, ett gästhus, en snickaboa, och en jordkällare, som ännu inte fått sin rätta kärlek. Det kommer, vi har resten av livet på oss. Vi kallar det Hårklyckan.
Vi har börjat odla själva, i åkerbrukade pallkragar från ett grannföretag i byn och ett gammalt badkar som fanns i huset när vi flyttade in. Mer kommer, men allt får ha sin tid.
I fjol blev det potatis, bönor, ärtor, svarta & röda vinbär som fanns när vi flyttade hit, plus hallon, och jordgubbar, samt två nya havtornsbuskar från Oviken, och en krikonplanta som vi hoppas växer upp och levererar.
Jag frösådde en hel del tomatplantor och chili, och de tog sig fint men växte väldigt långsamt så de fick flytta in i huset. Gästhusets värme blev nedskruvat till minimalt för att spara el så där ute överlever inget levande i mörker och kyla.
Jag märker nu att ett torparliv klingar illa med heltidsjobb, karriär, hobbys och storstadsliv. Det är en livsstil. Man kan modernisera det en aning, men det är inte helt kompatibelt med ett modernt storstadsliv, mitt i karriären. Tur vi bor här och inte kvar i Stockholms skärgård! 🙂 Även om skärgården ligger en bit ifrån stan så ligger den alldeles för nära för min smak. 60 mil ifrån är lagom. 😉
Vi har skog, fjäll, sjöar, älvar, bygder, byar, lugn, ro, harmoni, kärlek, och lycka.
Vi kan lätt leva ett ”enkelt” torparliv med dagens hjälpsamma köksmaskiner. Annat var det ju förr. Vi har torkare, vaccare, skärare (läs skärmaskin), slökokare, primuskök, trangiakök, fonduegryta, grytor, stekpannor, hushållsassistenter, mixers, och en stor grill samt en platsbyggd grill där vi kan göra vedeldad utomhusmat. Vi älskar utomhus. Vi har knivar, sågar, yxor, gott om kokkärl för matlagning ute, och vi har ved. Massor med ved.
Lök och potatis kan vi odla själva. Fisken kan vi ”plocka upp” från nåt av vattendragen i närheten. Örter växer i fönstret mot Hårkan.
Vi kokar egen buljong (ibland 😉 ) och kokar soppa på en spik. Några svampar, några lökar, och några potatisar kokat till en riktigt god soppa, toppad med lite ost och baconströssel. Hembakt bröd till det.
Vi har fått ägg av underbara grannens lyckliga pullor och kan ju inte bli annat än lycklig av det vackra. Det enkla och det vackra.
Något jag har varit intresserad, och fascinerad, av länge är att äta vild mat, som naturen bjuder på naturligt. Ogräs, träd, buskar, och växter som växer vilt.
Foraging heter föga oväntat furagering på svenska, men det är det ju ingen som förstår, så helt enkelt; födosök. Att leta sin mat i naturen i närheten.
När vi fortfarande bodde på Värmdö gick jag en kurs med Lisen Sundgren, om att äta ogräs. Har flera av hennes böcker och jag har skrivit om det flera gånger förr. Jag kan varmt rekommendera hennes böcker och kurser.
Här dricker vi te med barr, enbär, och blommor.
Nu till våren ska jag förbereda en massa texter, inlägg, fakta, och inspiration, till vårens och sommarens skörd och tillvaratagande av de örter och råvaror som finns gratis i våra skogar och fält, som ingår i allemansrätten. Det finns massor med bra läsning och det kommer nya böcker om vad man kan hitta och göra med det naturen bjuder på. Såg i mitt flöde på sociala medier att det snart kommer en lokal bok om vad naturen bjuder på.
Solen lyser, det är några plusgrader, och även om vi önskar mer snö och längre vinter så njuter vi av fåglar, dropp och en aning värme.
Kram,
El
