Vi har nyligen fått vår återgivning efter Diesels ADHD-utredning. Han har svår ADHD med väldigt tydliga kärnsymptom, lågt utvecklad impulskontroll och ligger långt under genomsnittet i arbetsminne. Däremot visade det sig att han ligger långt över genomsnittet i verbal förmåga, allmänbildning och kreativitet. Jag är så stolt att jag spricker! Hans absoluta styrkor är intelligensen, lättlärdheten, allmänbildningen, kreativiteten och den verbala förmågan. Hans absoluta svagheter är impulskontroll och arbetsminne.
Ok bra! Då vet vi!
Fast vi har egentligen alltid vetat. 🙂
Vi kommer inte medicinera, och häromdagen fick jag min egna tankar bekräftade, återigen, av två mycket lärda individer som stöttade vårt val att inte medicinera Diesel.
I första läget måste vi lära oss hur vi ska öva på impulskontrollen och arbetsminnet. Den höga energin är bara en tillgång. I nästa steg ska vi öva på alla svårigheter och traggla igenom allt ”tråkigt” så det finns massor av tid över för det som han är bäst på och tycker är allra roligast.
Vi vet att i många fall är medicinen ett nödvändigt ont och att många barn blir hjälpta av det och kanske inte heller skulle klara av sin vardag utan den. Vi rynkar inte på näsan eller kritiserar någon utan menar att det helt enkelt inte finns någon universallösning eftersom det är individer, och inte skolboksexempel, vi har att göra med. Min mening är INTE att stöta mig med någon eller att kritisera någon som har valt att medicinera. Det är helt enkelt bara inte vårt val. Vi anser inte att det behövs i just vårt fall.
För oss handlade aldrig utredningen om att försöka få Diesel att anpassa sig efter någon samhällsbestämd norm om hur man är ”normal” eller att för få honom att passa in i en viss form. Vi vill ge honom de allra bästa förutsättningarna att bli och göra precis vad han vill med de allra bästa grunderna från skola och uppväxt. Vi vill veta om hans styrkor och svagheter så vi kan hjälpa honom att traggla igenom och klara av det svåra för att sedan glänsa och skina i det han tycker är lätt och roligt.
Jag har själv aldrig varit som ”alla andra”. Jag tycker inte det är nödvändigt att passa in i en förutbestämd form, eller norm. Vi älskar Diesel för den han är. Med sin höga intelligens, sin fantastiska kreativitet, sin oerhörda verbala förmåga och sin stora allmänbildning. Vi älskar honom även för sin impulsivitet och kommer hjälpa honom att stanna upp och tänka lite på konsekvenser. Vi känner vår son väl, så ingenting från återgivningen kändes som några aha-upplevelser. Vi älskar alla hans galna upptåg och kommer alltid att finnas bakom honom om och när det behövs.
Varför ska man simma ovanför vattenytan?
Varför ska man inte köra parkour utanför Buckingham Palace? Victoria statyn är ju som gjord för trix.
Varför ska man inte klappa vilda djur? De är ju så söta?
Han pratar från morgon till kväll så den verbala förmågan är vi väl bekanta med! 😉 Att han har lätt att lära vet vi också och att han hittar kreativa lösningar till allt har vi också fått lära oss genom åren då han inte alltid väljer samma väg som alla andra!
Varför gå genom hela lägenheten och gå ut genom dörren när det går fortare att klättra ut genom fönstret?
Varför ska man inte använda mammas långa rad av krukor med örter till djungel för Star Wars gubbarna? Man kan ju både gömma sig i oreganon och äta upp den för överlevnad? Och varför ska inte Turtles klättra i pappas bonsai?
Varför ska man inte klippa upp tröjan när den sitter för snävt?
Varför ska man inte klättra längst upp i trädet när det är bäst utsikt därifrån?
Varför ska man inte klättra på hyllplanen i skafferiet för att nå det som står längst upp?
Dessa två troll hänger ihop och hittar på bus!
Det syns nog inte för den oinvigde, men här har han över 40 graders feber och har precis fått en glass. Det har gett oss problem fler än en gång på besök hos doktorn när de inte anser att han är det minsta allmänpåverkad och jag får kämpa för att de ska tro mig när jag anser att han är i det närmaste apatisk. :O
Varför ska man inte leka med igelkotten? Den vill ju också kolla på Leatherhead?
Varför ska man inte blockera sovrumsdörren med alla kuddar och gosedjur? Det blir ju världens bästa koja?
Varför ska man inte köra sexhjuling upp-och-ner?
Varför ska man inte stoppen tummen i lammets mun?
En iPad och ett par hörlurar så kan han faktiskt sitta (nästan) helt stilla i långa perioder. Det har han kunnat i fler år! 😉
Konsekvenserna är vi vuxna mycket väl medvetna om, och ibland har det inte alltid gått helt bra. Mången blåtira, skrubbsår, välta hyllor och mikrovågsugnar, blåmärken, skärsår, etc har vi fått plåstra om. Vi har som tur är bara behövt besöka sjukhus ett fåtal gånger och han har aldrig skadat sig allvarligt. Tar i trä.
Men Diesels psykolog lugnade oss med att just impulskontrollen och förmågan att stanna upp en nanosekund och hinna tänka ”vänta, vad var det nu de sa?” utvecklas genom åren och blir bara bättre och bättre. Arbetsminnet finns det hjälpmedel att använda för att öva upp, som olika påminnelser på mobilen, bilder på dörren för att komma ihåg ryggsäck, nycklar, mobil, etc.
Nu väntar en tid med utbildningar, föreläsningar, timmatals genomplöjning av böcker i ämnet och att hitta de verktyg som hjälper Diesel i hans vardag och med skolan.
Om några år fortsätter utredningen och då får vi se hur vi utvecklats och vad vi blivit bättre på och vad vi behöver jobba mer på.
Jag kan varmt rekommendera böckerna Fem gånger mer kärlek och Jag törs inte men gör det ändå av Martin Forster. Samt Komet-kursen som bygger på dessa som jag fick gå på i Hamnen förra hösten/vintern. Så lärorikt! Perfekta hjälpmedel i vardagen om man har ett barn som samhället anser sticker ut lite. 😉
Och vet ni vad? Jag älskar olika. Diesel är perfekt. Han är min största stolhet och kärlek. Jag vill inte ha honom på något annat sätt. Så länge han är lycklig och mår bra och känner sig trygg.
Kärlek till er alla,
Kram,
El & Diesel (som godkänt både text och bilder)