Min son Diesel fick ett språkresestipendium av Catarina Hagströmer för att resa ner till Spanien en vecka.
Inte med EF, och framförallt inte FF (föräldrafritt för er som undrar), utan med mig; sin mamma. Vi var i Málaga i sju dagar, och tack och lov kan jag jobba från världens alla platser, och siesta för mig innebar AC, och dator med wifi.
Det är en sådan OBESKRIVLIG LYX att sitta på en strand, under en palm eller ett parasoll, och kunna jobba. 😭❤️ Så tacksam!
Sju dagar. Diesel fyller 15. Jag fyller 50. Bloggen 10.
Vi har lärt oss så mycket under denna vecka. Men kanske framförallt att vi alla kan lära oss att prata samma språk. Om vi vill förstå. Orden är inte alltid de viktigaste. Men ord och tankar kan vara vapen som slåss. Och ord kan vara en snuttefilt och trygghet. Du väljer hur du presenterar orden och mottagaren hur de tar emot och tolkar.
Vi har lärt oss att i Spanien, pratar han (Diesel) bara spanska, han har bara använt engelskan när han har varit ”tvungen”. Jag har pratat spanska (kan totalt ca 15 ord), italienska (här kan jag ett par hundra ord iaf, franska (hmm typ 75-ish ord), engelska (obehindrat) och svenska när jag mött någon som inte orkat anstränga sig för att förstå mina försök. Pfffffrrrt, smaka på svenska. 🙈
Det här inlägget har jag skrivit löpande under hela veckan i Málaga, och även veckan efter, så jag kanske behöver redigera, men det är många väntande inlägg just nu så jag måste dela detta, med risk för skämskudde när tid och noggrannhet finns. 🙈
1.2.3… Here we go.
Vi tåg ett nattåg från Östersund till Arlanda. Ingen av oss kunde sova. Spralliga, pirriga, lite nervösa (läs mamman). Jag satt med en medhavd plastkopp med vin och började skriva den här texten nedan:
” Det som slår mig
Strax före midnatt, i en sovkupé på ett tåg mellan Östersund och Arlanda, på väg mot en veckas äventyr i Spanien med min son, är att detta är inte vårt första, och definitivt inte vårt sista, men ett av de mest minnesvärda äventyren vi kommer göra tillsammans.
Nästa gång jag fyller år blir jag femtio. Han har hunnit bli nästan femton. Lång, och stilig. Djupt mörkbruna ögon, (fast mer gröna i Spanien 🤷♀️) och lite rufsigt hår, och så snygg att jag alltid kikar lite nyfiket omkring mig för att se andras blickar. Jag gör volter i huvudet av stolthet, att den här snygge unge mannen, som är så artig – är min son! ❤️
Nu åker vi söderöver, på en veckas språkresa i Spanien. Vi har fått ett stipendium till den här resan så det finns en agenda, en tanke, och ett mål, utöver den vanliga thrill’en av själva resan och allt det nya, okända, oooohhhhhhhhh va spännande! ALLT är nytt! För både mig och Diesel. Tillsammans.
Han är nästan spöklikt lik mig till energi, temperament, och hjärna. Och så Daniels spanska look. Och han är trots sin intensitet så mycket lugnare än jag är.
Och nu är vi här, on the brink of this great adventure.
Vad ska vi se, vad ska vi göra, var ska vi äta, sova, bada?
Var ska vi se semifinalen med Spanien, I SPANIEN?
Oj vilka fjärilar jag har i magen. Jag vet vilka underbara minnen han kommer få. Jag minns så väl något år, något VM, när Brasilien spelade och det var typ karneval på den fest där jag såg matchen, vid Mosebacke. Ivia, kommer du ihåg? 🥳
Och nåt annat år, EM eller VM, men FEST, oj vilken fest, och Spanien spelade och jag hade precis träffat Daniel, och höll i smyg på Spanien för jag var lite kär. 🥰
Ytterligare något EM eller VM när mina brorsbarn var små, hos deras morfar i Öregrund. En madrass på golvet och massor med fotbollsmys. Tilde kanske inte ens var född? ”
Vi kom till Arlanda, bråttom som sjutton med incheck, safety, och hitta gate. Mamma nervös, son irriterad på mamma. Litet plan. Jag tycker OERHÖRT illa om att flyga. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa sonen sin rädsla. Inte visa …
När vi lyfte tog han mitt lillfinger i handen och höll. Han vet att jag inte tycker om att flyga. Han bryr sig inte. Han komforterade (comforted) mig. 🥹
Han såg inte tåren av lycka och stolthet som rann för min kind.
Vilken fantastisk unge jag har. Jag har gått fem steg bakom och iakttagit. Han har fått ta de flesta situationerna. Han kan ju språket. 😉 Dessutom har det varit mellan 25 – 38 grader i skuggan och mamman är otränad. Han har fått vänta in mig. 🙂
Vi tog en taxi till hotellet. Eller pfffffrrrt, hotell? Nåja, hostel á la mama El’s ungdomsår med backpack. Sonen var inte jätteimpad men höll god min och gillade läget. Han har min vagabond-gen iallafall.
Vi kom ner på tisdagen, såg Spanien-Frankrike matchen på en uteservering i historiska centrumet i Málaga. Ryser av vidden av den upplevelsen för min son.
Spanien VANN och är vidare till finalen som spelas på söndag. Vi är kvar i Spanien på söndag. Vi kommer se fotbollsfinalen i EM i Spanien. Det är så STOOOOORT!!! Det här är ett minne som jag kommer ta med mig till mina allra sista dagar som en av mitt livs finaste upplevelser.
I onsdags vann England mot Holland i en omgivning vi ALDRIG kommer glömma. Spanien – England i final. Både Diesel och jag har ”tippat” SPA-ENG i final.
”Nu, när jag skriver det här har det gått fem dagar, det är mitt i natten. Diesel sover nere i bäddsoffan och jag ligger inne i sovrummet med fläkten på. Efter två nätter i ett hostel, med gemensam toa och dusch, och inga som helst bekvämligheter egentligen. Det var rent, det var sååååååå prisvärt. Men jag har också backpackat en del. Det har inte min son. Än. Jag har killat på hans resenerv.
Nu är vi i en lägenhet med:
- Sovrum med queensize bed, stor garderob, och värdeskåp. Med jobbdator? Ja tack.
- Toa med dusch på rummet (lyx) & (nödvändigt) nowadays.
- Kitchenette med allt nödvändigt.
- Vardagsrum med bäddsoffa (queensize) tv, bord, och matdel med bort och stolar.
Min vana trogen (hrmpf typ trettio år sen sist) så kollar jag Lonely Planet, reseguider, googlar, fejsbookar, och söker information om vad som ska ses, göras, ätas, och besökas.
Köper kartor och böcker om Andalusien och Málaga. Diesel är inte riktigt med på det tåget ännu. Men jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR kartor. Och böcker. Han kommer lära sig, I know.
Precis nedanför den franska balkongen med galler där vi hängt våra strandhandukar ligger en supermysig restaurang som bara råkar vara omnämnd i en av böckerna jag köpt. Visste jag det? Nej, det var ren slump, men det brukar vara så jag jobbar. Karma puttar mig dit jag ska. Nästan alltid.
Idag, lördag, den femte dagen, hade jag en av mitt livs allra bästa dagar.
Morgonen började ganska kaotiskt. Som när någon med adhd och ”nåt mer” får spunk på en annan med adhd och ”nåt mer” över detaljer som någon utan adhd och ”nåt mer” inte förstår. Ja ni förstår, jag blir alldeles matt av bara den meningen. 🥵
När vi väl kom ner till stranden, till vårt favvohak där vi bondat med både strandpersonalen (som hyr ut solstolar under parasoll och serverar mat och dryck från restaurangen), och restaurangpersonalen, så släppte allt, och dagen har gått från det ena bästa, till det andra bästa till den sjunde bästa, och nu är jag TVUNGEN att skriva ner det innan jag glömmer.
Och här typ somnar jag. Och måste börja om på nytt.
”
Ny dag. Ny text. Nu är tid att njuta av de sista ögonblicken i min nya favoritstad i världen. New Orleans har varit oslagen favorit utan konkurrens sedan 2000-ish när jag var där. Nu ligger Málaga på samma plats. Delad etta. I VÄRLDEN! Venedig, Sydney, Stockholm, Östersund, Malmö, Umeå, kommer strax efter.
Anyhow, igår vann Spanien EM guld.
Imorgon åker vi hem.
Tanken var att vi skulle hyrt bil och kört till Gibraltar, Cádiz, Sevilla, Granada, och tillbaka till Málaga. Det blev inte så. Vi blev kvar i Málaga. Jag vill aldrig åka härifrån. Diesel är redo att börja skolan direkt, och universitetet? Jodå, det ligger vid stranden.
Vi har träffat många ungdomar och unga vuxna som berättat för Diesel om Erasmus programmet. Jag skakar lite på huvudet åt min egen dumhet, som egentligen inte vill klippa navelsträngen alls, men jag har medvetet kittlat hans reslust och nyfikenhet. Tänk om jag tänkt på att han förmodligen skulle vara exakt lika mottaglig som jag var i samma ålder! Jag gissar att han kommer göra som jag också, efter sommarlovet, direkt efter gymnasiet åkte jag till USA som Au Pair.
”
Det var det sista jag skrev i Spanien. Vi flög hem, hälsade på hos lillasyster (moster) och ena systerdottern (kusin), träffade bonussonen (storebror) och tog tåget hem. Blev hämtade av Daniel och Peanut och har landat i minnen och känslor.
Eller har vi det? Vi har inte ens visat Daniel alla bilder vi tog. Det får vi göra ikväll. Eller imorgon. Och berätta mer, och minnas mer.
Med mina ganska många fler år i bagaget har jag andra minnen och andra intryck, och det är så otroligt fascinerande att lyssna på Diesels intryck och minnen, och vad som var störst för honom. Slutsignalen i moshpit. Ryser. Kommer ihåg egna minnen av andra moshpits, och förstår känslan. Helt.
Cati,
vi fick uppleva en uteservering på ett torg i historiska Málaga med så mycket folk att det hade kunnat vara obehagligt, men ALLA var glada, ALLA sjöng, skrattade, pratade, och Spanien var i EM final och VANN. 🥇
Jag fick möjlighet att ge min son ett minne han kommer ta med sig resten av livet, och jag fick uppleva det tillsammans med honom. För evigt stoppar inte min tacksamhet. För evigt och mer därtill. ❤️ Tills solen kallnar. Tack!
I vanlig ordning är det lite o-ordning bland mina inlägg och minnen, och på torsdag ( idag :O) (igår) fyller bloggen tio år! Jag som skulle ha hunnit så mycket tills dess/nu!
Men för nu är det här, första inlägget på länge, och min evinnerliga lycka. Tack Cati!
Kram,
El (Nor)
X.
